Har ni också strategin att tomten ska komma med innovation?
Det är inte konstigt att innovation och framåtrörelse inte sker, om strategin är att hoppas likt barn inför julafton. Canea och Styrelseakademin har nyligen släppt sin rapport Strategibarometern, som bekräftar ett tråkigt mönster vi på Hello Future gång på gång möter i ledningsrummen: Innovation är ett vackert ord som alla nickar medhållande till – men sen tar det stopp.
Mängder av svenska ledare verkar befinna sig i en paradox. Högt uppe i ledningsgrupperna finns någon sorts förståelse för att innovation är avgörande för överlevnad i en digitaliserad och globaliserad värld. Så det pratas och diskuteras, oj vad det diskuteras. Ledare kablar ut visionära PowerPoints, pratar om nya marknader och arbetssätt och målar upp en framtid där man ställt om. Men sen händer något – eller rättare sagt, ingenting.
Innovationsförmåga kräver struktur, inte önskelistor
Rapporten bygger på en undersökning av hur ledare i en stor mix av svenska organisationer och bolag (stora och små, börsnoterade, privata och offentliga) ser på strategiska frågor. Här är en av de centrala slutsatserna i rapporten:
“Innovation lyfts fram som avgörande för framtida konkurrenskraft och tillväxt, men samtidigt saknas i många organisationer tydliga processer, strukturer och ansvar för hur innovationsarbetet ska bedrivas. Innovation ses som kritisk – men hanteras ofta ad hoc och personberoende snarare än som ett systematiskt styrt område.”
I konkreta siffror ser vi t.ex. att knappt 17 % anger att de har etablerade processer för innovation, “ett av de områden som vi är sämst på att ha etablerade processer för” enligt författarna. Ändå har innovation hoppat upp till 5:e viktigaste området bland strategiska fokus. Högre på agendan ligger till exempel tillväxt och AI – två områden tätt kopplade till innovation.
Fynden bekräftar den utbredda attityd vi ser: innovation är något som bara ”löser sig”. Man tror att bara man pratar tillräckligt mycket i organisationen om vikten av att tänka nytt, vara nyskapande och innovativ, så ska det ske. Att faktiskt etablera struktur och processer, det tycker tydligen bara 17 % är viktigt.
Kort tankeexperiment. Vilken annan fråga som är av sådan vikt i våra organisationer, hanterar vi på det sättet? Tänk om ledningen sa: ”Ekonomi är vår viktigaste prioritet 2026, men vi tänker inte sätta upp några budgetprocesser, mätetal eller roller för att styra den. Vi hoppas att det löser sig.” Eller ta kvalitet, eller till och med hållbarhet – ett ungt och på många sätt omoget område men där vi ändå förstått att vi måste styra och följa upp för att få resultat.
Ändå är det precis så här vi behandlar innovation. Vi saknar strukturer, mätpunkter och tydliga roller, men förväntar oss ändå resultat. Av alla de projekt jag varit med i och de organisationer där vi hjälpt till att bygga innovationsförmåga, har lösningen aldrig någonsin bestått i att ledare ska prata mer om innovation. Lösningen är att skapa framåtrörelse genom handling och den handlingen är att bygga struktur, etablera processer och roller och göra det hårda arbetet med att karva fram resurser. Dag ut och dag in.
Priset för flosklerna: Innovationströtthet
Samtidigt som ni gör det hårda arbetet, borde nog pratet tonas ned. När ledningen tjatar om förnyelse utan att bygga de processer som krävs, uppstår en farlig bieffekt: innovationströtthet. Folk blir trötta på snacket och jag förstår dem. De blir mätta på ytlig inspiration och tomma visionspläderingar som inte leder till någon förändring i deras faktiska vardag. Styrdokument efter styrdokument pumpas ut men vardagen förblir vardagen. Frustrationen ökar; det hela blir snarare provocerande.
Det är inte medarbetarnas fel att de inte innoverar. Det är ledningens ansvar att bygga strukturen som möjliggör det. Man kan inte begära att en sjuksköterska i hemtjänsten ska trolla fram ett nytt koncept för vårdprocesser på sin kafferast eller i bilen mellan två besök. Det krävs tid, resurser och ytor där idéer faktiskt kan lyftas, verifieras och tas vidare.
Så ju längre ni låter detta pågå i er organisation (om ni är som majoriteten i denna studie), desto sämre blir era förutsättningar att i framtiden på riktigt bygga innovationsförmåga. Ni nöter ut viljan att lyssna innan ni ens kom igång på riktigt.
Innovation är inget hazardspel
Vi kan spekulera i timmar runt varför vi hamnar här, varför ledning och styrning runt innovation är så omoget. Jag ska lägga fram en koppling jag ser: Många backar för att investera på riktigt i innovation för att de har fundamentalt fel syn på det. Man hör innovation och tänker på en röra av chansartad kreativitet och tokiga experiment. Det känns som ett riskfyllt hazardspel. Men sanningen är den motsatta. Rätt använd är innovationsmetodik det bästa verktyget för riskminimering. Genom att jobba strukturerat med att testa smått och verifiera kundbehov innan man investerar miljoner, minskar vi osäkerheten i organisationen.
Det är dags att vi slutar önska oss innovation i julklapp. Om vi på allvar vill bygga innovationsförmåga måste vi sluta behandla det som magi och börja behandla det som den förmåga det faktiskt är: något som kräver investering, struktur och processer precis som andra avgörande frågor. Vi som jobbar med innovation daglig dags måste envist våga utmana sub-optimala förutsättningar och nöta hem dessa poänger, en efter en, tills de som fattar beslut vaknar och inser vad som faktiskt krävs.
De som vägrar kavla upp ärmarna och ta området på allvar, går en tuff framtid och låååååång julafton till mötes i väntan på en tomte som aldrig kommer.
