Innovation kräver andra arbetsmetoder

Skrivet av Leif Rehnström, VD på Hello Future
Denna krönika publicerades ursprungligen i Dagens Samhälle den 16 augusti 2018

Systematisk kvalitetsarbete – med begrepp som ”kaizen”, Six Sigma, ”lean” och ”continual improvement” –  är i dag etablerat inom offentlig sektor och ligger till grund för arbetssättet hos verksamhetsutvecklare över hela landet. Tanken är att skapa en bättre och mer effektiv organisation genom att kontinuerligt mäta, utvärdera och förbättra verksamheten.

Det låter väl vettigt? Absolut! Men är det rätt sätt att möta utmaningen med ett alltmer digitalt samhälle?

Om så är fallet borde vi hitta systematiskt kvalitetsarbete som en drivkraft i organisationer och kluster som lyckas särskilt bra utifrån ett digitaliseringsperspektiv. Finns det då ett stort fokus på systematiskt kvalitetsarbete i miljöer som Kaliforniens Silicon Valley eller Stockholms startup-scen? Det enkla svaret är nej, det gör det inte.

Vi kan givetvis hitta enskilda organisationer som jobbar med ”kaizen” – det vill säga ständiga förbättringar genom många små modifieringar – men det är inte en bärande metodik i den typ av kluster som fokuserar på innovation som skapar differentiering och som tar stora språng genom ny teknik.

I stället för den typ av systematiskt kvalitetsarbete som ”kaizen” medför använder man sig främst av metoder som ”customer development”, ”design thinking” och ”lean startup”. Det gemensamma med dessa metoder är att de fokuserar på insikter från användarna. Målet är att bli tio gånger bättre än den befintliga produkten, systemet eller erbjudandet. Vägen dit består av en tydlig målbild och många små tester och experiment för att utforska vad som fungerar och vad som inte fungerar. Det som ger resultat försöker man skala upp och det som inte ger resultat lägger man i skräpkorgen.

Det är dock först när det väl finns en produkt, ett system eller ett erbjudande som både fått fäste hos användarna och skalats till en viss nivå  som tankarna om ”operational excellence” och därmed systematiskt kvalitetsarbete kommer in i processen. Det är således inte sättet man tar fram sina nya erbjudanden på. Det systematiska kvalitetsarbetet blir ett sätt att skapa större effektivitet och produktivitet i ett senare skede.

Vad skulle då den största risken med att använda ett systematiskt kvalitetsarbete som innovationsmetod vara? Det är att ”kaizen” och liknande metoder används för att mäta och optimera nuvarande processer i stället för att komma fram till helt nya processer som är tio gånger bättre, både för användare och organisation. Det skapar incitamentsstrukturer som cementerar nuvarande arbetssätt och försvårar innovation. Kvalitetsarbete och innovation kräver helt enkelt olika typer av ledarskap och förutsättningar för att lyckas.

Kvalitetsarbete behöver ledarskap som premierar kontroll, planering och förutsägbarhet. Innovation behöver ledarskap som premierar kreativitet, spontanitet och intuition. Det är uppenbart att det ena inte ersätter det andra.

Sättet att lösa den här knuten för offentlig sektor i Sverige är att sluta lägga alla sina ägg i korgen för ständig förbättring. I stället bör man ta delar av sin budget och satsa på innovation för att nå resultat inom digital transformation. Ta 25 procent av den budget som bekostar era befintliga verksamhetsutvecklare och köp in expertkunskap för innovationsmetoder inom digitalisering. Då kommer ni att få se en enorm skillnad. Annars är risken stor att offentlig sektor kommer att plöja ner enorma resurser på att komplicera den befintliga verksamheten.

Om ni inte tror mig kan ni ställa er följande fråga: Varför erbjöd inte landstingen primärvård som digital tjänst innan digitala vårdbolag som Kry och Min Doktor lanserade dessa tjänster?

Hur går dina tankar? Håller du med, eller har du en annan syn på saken? Hör gärna av dig så diskuterar vi vidare! leif@hellofuture.se

Mer på temat digital transformation