Varför leder idéer sällan till utveckling i offentlig sektor?
Offentlig sektor i Sverige lider av en märklig epidemi. Låt oss kalla den för idésjukan. Symtomen är tydliga: fyllda idélådor, färgstarka innovationslabb och inspirerande workshops – men en kärnverksamhet som ser precis likadan ut som för tre år sedan. Problemet är inte att man saknar idéer, utan att man saknar en process för att nyttja dem.
Västerländsk kultur har länge pratat om entreprenören som den ensamma hjälten, men i en stor organisation fungerar inte den logiken. Här kan man inte bara ”börja om från noll” i ett garage. Kärnverksamheten måste leverera varje dag, samtidigt som den ställer om digitalt och grönt. Det är här begreppet intraprenörskap kommer in.
I ett avsnitt av Transformationspodden beskriver forskaren Katarina Blomqvist intraprenörskap som två kugghjul som måste kugga i varandra: medarbetarens driv och organisationens system. Om det ena hjulet snurrar utan det andra får vi antingen frustrerade medarbetare eller en stelbent organisation.
Idén är bara startskottet – inte mållinjen
Steve Jobs myntade begreppet idésjukan när han kom tillbaka till Apple på 90-talet. Han såg en organisation som trodde att en bra idé var 90 procent av jobbet. Sanningen är den motsatta. En idé är i bästa fall en procent. Resten är det smutsiga, hårda och tålmodiga arbetet med att bygga teamet, testa prototyper, förankra hos ledningen och göra om när det skiter sig.
Värdet skapas i processen, inte i den ursprungliga snilleblixten. Många organisationer är fantastiska på att fylla sin ”skattkista” med idéer, men de är hopplösa på att välja vilka som faktiskt ska få bli verklighet.
Vad luktar egentligen gott i kastrullen?
Att driva förnyelse i offentlig sektor handlar om att ha flera kastruller på spisen samtidigt. Det måste få puttra och sjudas på flera håll. Men som ledare eller innovationsledare måste du våga gå fram till spisen, lyfta på locken och fråga: ”Vad luktar egentligen gott här?”.
Allt ska inte vidare på menyn. En viktig del av intraprenörskapet är selektion – att våga välja bort. Vi behöver system för att testa, prioritera och sedan ge de bästa initiativen den kraft de behöver. Det handlar om att hitta sina champions – de där mellancheferna eller ledarna som kan ge mandat, resurser och skydd när idén ska ut i verkligheten.
Från labb till verkstad
Varför stannar så mycket i labbet? Ofta för att vi har byggt innovationsverksamheten som ett sidospår, en liten lekstuga för de särskilt kreativa. Men verklig förändring händer när vi bygger en förmåga i hela organisationen att hantera osäkerhet.
Intraprenörskap handlar inte om en viss personlighetstyp. Det handlar om att bygga strukturer och rutiner där medarbetarnas kunskap från vardagen faktiskt kan tas tillvara. Under pandemin såg vi en enorm intraprenöriell kraft i offentlig sektor när situationen krävde det. Det visar att potentialen finns där, men den behöver ett system för att fungera även när det inte råder kris.
Sälj skinnet innan björnen är sjuten
Du kanske har hört det klassiska ordspråket “man ska inte sälja skinnet förrän björnen är skjuten”. Men för en organisation som vill få sina idéer att få genomslagskraft, så måste man tänka precis tvärtom. Det man vill göra är att bygga ett system för att stresstesta idéerna i verkligheten, och samla bevis på vilka idéer som är värda att satsa resurser på. Men andra ord, om ni vill få ut mest av era idéer: sälj skinnet innan björnen är skjuten.
